Converse

Dojor som en del av helheten

Vi var samlade kring fikat på jobbet här om dagen och jag minns inte exakt vad vi pratade om när samtalet för första gången någonsin på denna arbetsplats gled in på dojor. Någon pratade om sina barn, vilket inte är särskilt ovanligt, och det kom upp att de tyckte att det var väldigt dyrt att lägga ner pengar på populära dojor. Tror det var Nike Air Max som denna person talade om med kallade dem för Nike Air Force I. Det var då jag visade mina svarta uptowns och frågade om hon menade sådana som jag rockade just för dagen. Men det var det inte. Men tillbaka till ämnet.

Resonemanget var att för samma pengar som krävdes för att få hem dessa dojor kunde man få ihop en hel outfit. Kanske flera stycken. Det är sällan vi kommer in på att prata om mode där även sneakers kommer på tal så jag hängde snabbt på. Jag lyfte fram alla fördelarna med funktionerna i de skor som kom på tal. Att vuxna låter sina barn gå hela vinterns i tygskor, mest höga Converse i olika typer av färger, verkar inte bekymra dem eftersom de många gånger är inhandlade av utomlands till en billigare peng än vad de kostar hemma i Sverige. Det resulterar i blöta och trötta fötter utan någon som helst dämpning.

Dojor är ett underbart sätt att komplettera sitt sätt att uttrycka sig genom kläder. Många gånger är det samma mode som gäller. Just nu verkar det vara jeans med stora hål på knäna som verkar vara inne. Svårt för mig att hänga med där. Men när det kommer till dojor kommer det alltid vara enkelt att hänga med. De pengarna har jag möjlighet att lägga ut och kommer att göra så.

Nu undrar jag om flickan får sina Nike Air Max eller inte. Undrar också om vi kommer prata om dojor igen. Det är bara att hoppas på båda punkterna.

(På bilden: Nike Air Max 2015)

Halkade rejält idag

Kallt

Idag kom dagen detta år då det straffade sig att ha sneakers på sig med relativt plana sulor. Jag promenerade från södra sidan av stan efter ett besök, skulle ta mig tilbaka till jobbet. Gick där mest i mina egna tankar och undvek vatten pölarna och de stora högarna och ihop-mosade kletiga löv. Allt för att håll mina vita sneaks i bra form och för att inte halka på löven. Det jag dock inte tänkte på var att det blir ganska rejält halt uppe på en bro från allt vatten som rinner under som det även kommer upp lite av. Ramlade som tur var inte men måste ha sett ganska rolig ut. Gjorde som varje man med lite självrespekt. Fortsatte att gå som om inget hade hänt.

Tänkte då på alla tonåringar som går runt i sina klassiska Converse (de av tyg) hela vintern. Inte nog med att de inte är särskilt varma, man måste halka runt ganska rejält i dem. Men det gjorde ju inte heller lika ont att ramla när man var yngre. Nu är det ett projekt att ramla och ett ännu större projekt att ta sig upp när man väl landat. Finns mycket glädje och skoj med att bli äldre men just det är inte en av dem.

Det blev lite varmare senare på dagen så det blir inte byte av dojor än. Men ganska snart. Sen blir det en period med broddar också. Vet att det är nästan pensionärsvarning på det. Eller ta bort nästan, det är bara pensionärer och allmänt ömtåliga människor som har dem. Föredrar att räkna mig till den sistnämnda kategorien. Var dock länge sedan jag använde dem. Det var när jag var ute med hunden och inte hade något annat val än att traska ut oavsett underlag. Jag är lite mer selektiv numera. Eller rättare sagt jättemycket mer selektiv vilket innebär att jag blivit mer indoorsy än vad som är bra.

Mina bästa basketdojor

Rodman

Att läsa om Dennis Rodmans besök i Nordkorea är ganska förbryllande för de flesta. Man funderar hur det gick till när den kontroversielle, tatuerade och numera pensionerade basketspelaren klickade med en excentrisk diktator i Kim Jon Un. Men ju mer jag tänker på det desto mindre konstigt känns det. De kan ju ha en del gemensamt. Samtidigt blir man nyfiken på hur kretsen av gemensamma vänner ser ut.

Jag minns att min käre bror hade ett par av Rodmans skor ur hans serie för Converse. Det var den svarta modellen och även om jag inte vågar svära på det så tror jag att det är modellen som syns på bilden ovan. Jag minns i alla fall hur han behövde pengar och jag köpte skorna av honom. De var inte i bästa skick men han fick heller inte många kronor för dem. Jag spelade streetbasket på den tiden och de höll ungefär en säsong. Ett riktigt klipp.

När det var dags att skaffa en par nya dojor att spela basket i åkte jag med min vän Tomasz till köpcentret Mobilia. Jag klev in på sportbutiken och efter att ha provat en massa par fastnade jag för de bästa basketskor jag någonsin haft. Ett par Nike Air Maestro. Jag minns inte att de skulle vara kopplade till någon särskild spelare heller, för det brukade annars vara ett säkert sätt att övertyga en att köpa just det paret. Jag har gjort en snabb sökning för att hitta en bild på just den modellen jag ägde, men hittar ingen. Som jag minns de var de svarta, av tyg och hade ett glansiga möjligtvis silvriga detaljer som skulle likna nät. Jag älskade de dojorna. Det blev aldrig några dunkar, så bra skor har aldrig och kommer aldrig att existera. Men en och annan gång fick jag inget motstånd när jag utnämnde mig själv till gängets Reggie Miller. Nothing but net!